Vågar du skippa frisören?

Jag tänker att coronapandemin kanske har fått oss att minska våra besök till exempelvis frisören. Men vad vet jag? Jag kommer inte ihåg när jag var hos en frisör senast, jag har knappt varit hos en frisör i hela mitt liv. När jag var yngre klippte mamma eller någon av hennes jobbarkompisar mig. När jag blev äldre tog syrran vid och klippte. På senare år har jag tvingat min man att klippa mig. Det går (oftast) väldigt bra och i dagsläget är det min man som klipper håret på hela vår familj, inklusive sig själv.

Nu ska här sägas att jag inte bryr mig direkt om flashiga frisyrer, jag går helst och skrotar runt med håret i en hästsvans då det är minst i vägen. Sen att jag har hår som växer som ogräs gör kanske att jag är ganska obrydd om det råkar bli så att det klipps lite för kort mot vad jag önskat. Färgat håret har jag inte gjort sen tonåren så även där sparar jag in en slant. 

Att klippa håret själv kan kännas väldigt läskigt i början, men det finns massa bra videos om man börjar kika runt lite. Det som är viktigast i min mening är att du har en vass sax så du inte står där med något slött trubbigt åbäke som inte tar sig igenom håret.

På mig själv tycker jag det är lättast att efter duschen ställa sig med huvudet ner mot marken och borsta fram allt hår och sedan klippa rätt av. Man får då en något uppklippt frisyr som blir lite mer livfull ifall man har utsläppt. Här brukar jag oftast ta hjälp av min man som får klippa så att klippet blir rakt.

Häromveckan beslöt jag mig lite halvimpulsivt att det var dags att toppa av lite då topparna börjat bli rejält slitna. Mannen var hemma och ungarna hyfsat lugna så det kändes ändå som ett bra läge. Hade jag tänkt lite till hade jag kanske insett att min man var dödstrött och inte riktigt med på att en hårklippning skulle ske. Trots detta gick han med på att klippa och jag visar hur mycket han ska klippa av. Här visar jag att han ska klippa under greppet han håller i, han klipper över greppet han håller. Ergo, jag blir av med 35cm hår vid "en lätt toppning". 

ca 35 cm avklippt hår

Här hade jag kunnat freaka och om frisören hade gjort det hade man nog blivit förbannad eller gråtit när man kommit hem. Nu blev det mest men shit hur mycket klippte du av egentligen och springa och hämta talmetern för att kontrollera. Det viktiga i kråksången är ändå att jag fortfarande kan sätta upp håret i en tofs, kan jag det så är jag ändå nöjd. Det kommer växa ut igen, samt att jag slapp betala frisören.

Jag har förstått det som att vissa anser att frisören är ett måste och något man inte kan plocka bort. Jag har aldrig förstått det tankesättet. Vad är det som gör att du måste gå till frisören var åttonde vecka eller vad det nu är för tidsintervall emellan. Behöver du verkligen ha en frisyr som du inte kan underhålla själv? Behöver du ändra hårfärg och utsätta dig för kemikalier? För vissa är det här säker jätteviktigt och jag tror att dagens utseendehets spär på att allt måste vara perfekt. Från frisyren, till hårfärgen ner till vilka schampon och andra hårprodukter man ska använda. 

Men behöver det verkligen vara så? Vågar du skippa frisören?