Sen jag skrev sist på bloggen har vi i familjen haft några tunga veckor med sjukdom och ansträngt läge både på jobben och inom vår barnomsorg.
Jag såg verkligen framemot julen och några dagars sammanhängande ledighet för att kunna ladda batterierna efter en jobbig höst. Tyvärr blev hela familjen däckad i influensan och merparten av jul och nyår spenderades med 39 graders feber. Efter det har vi haft en envis hosta som precis börjat ge med sig. Skönt - när vi äntligen mår bättre så kör vi på med lite magsjuka. Känner att jag verkligen inte har energi för det här då vi hade magsjuka innan jul, räcker det inte med en gång per säsong liksom?
Jag tror aldrig att vi i min familj har varit så mycket sjuka som vi har varit under 2021. Visserligen har vi haft något mer vabb och sjukledigt pga restriktionerna som finns iom covid och att man ska stanna hemma vid symtom. Men peppar peppar har vi inte haft covid än även om det bara känns som en tidsfråga då de flesta runt omkring oss på jobb och i förskola/skola får covid. Varken jag eller min man har möjlighet att jobba hemifrån så att vi båda ändå har klarat oss hittills är väl ändå bra jobbat.
Men eftersom smittspridningen är så pass stor just nu så blir ju trycket på jobbet samt barnomsorgen högre. Vi har gått på minimibemanning samt blivit mycket utlånade för att få verksamheten att gå runt. Jag känner därför att jag inte riktigt får den återhämtning jag behöver i dagsläget. Att jag sedan inte har tillgång till mitt andningshål trädgården pga is och massa vatten gör att jag känner mig väldigt sliten.
Nog klagat, nu hoppas jag på bättre tider, att få ta spruta nummer tre samt att våren kommer så man kan börja vara ute mer utan att halka runt på isen.
